Kokkola Industrial Park är norra Europas största ekosystem för kemi och metallbearbetning och här finns ett antal internationella toppföretag. Foto av KIP
År 2040 bedömer Finsk Energiindustri att Finlands ekonomi kommer att drivas av industri och tjänster baserade på ren el, vätgas och avskild koldioxid, där andelen el som energikälla nästan tredubblats fram till 2023.
Vätgas kommer att spela en viktig roll i det framtida energisystemet, och det är detta som gör området mellan Karleby och Äänekoski särskilt intressant och aktuellt. Regionen uppfyller trots allt i stor utsträckning villkoren för ett redan fungerande vätgasekosystem.
Produktionspotential på upp till 33 terawattimmar
Ekosystemet för vätgas, som huvudsakligen är beläget i Mellersta Österbotten och Finland, har en enorm potential för produktion av förnybar energi. Regionen är rik på nedlagda torvproduktionsområden, vilket har gjort det möjligt att lokalisera solenergiprojekt i regionen, nästan som en guldrush. Energioperatörer har initierat solenergiprojekt på nästan 3 000 hektar under det senaste året eller så. Detsamma gäller för de stora pälsfarmarna i regionen, varav många planerar produktion av förnybar energi.
Ekologiskt hållbar innebär framför allt att energiproduktionen i det här fallet inte utgör ett hot mot naturförluster. Detta beror på att det inte finns något behov av att avverka skog på torvproduktionsområden som tagits ur bruk, vilket stärker den sociala acceptansen för verksamheten och är i linje med den kommande förordningen om skogsrestaurering.
När det gäller produktion av förnybar energi har vindkraft varit en långvarig och livskraftig verksamhet i och runt kustzonen. Finlands största landbaserade vindkraftspark håller för närvarande på att byggas i Lestijärvi, och ny vindkraft byggs även på andra håll i regionen. Landbaserad vindkraft har fördelen av geostrategisk säkerhet, dvs. infrastrukturen ligger säkert på fastlandet och kan inte utsättas för potentiellt fientliga hybridstörningar från havet. Dessutom är underhållet av anläggningarna och ekosystemets skalbarhet mycket effektivare i vår region, där det finns en mängd nedlagda, färdiga infrastrukturer som lämpar sig för förnybara industrier.
Det har uppskattats att den maximala elproduktionskapaciteten för vätgasekosystemet i 18 kommuner skulle uppgå till 33,1 terawattimmar. Vissa historiker ser faktiskt vätgas som en källa till välstånd för EU:s klimatmål på samma sätt som tjära har varit för Karleby och dess omgivande län sedan 1600-talet. Synergin mellan staden Karleby och provinsen är uppenbar. Frågan är om detta kommer att leda till en ny guldålder och renässans för västkusten, som på den tiden då tjära importerades från inlandet och skeppades från Karleby hela vägen till England?
Smidig zonindelning främjar investeringar
I en glesbefolkad region har planläggningen i allmänhet varit smidig, vilket bidrar till att projekt för förnybar energi kan genomföras på plats och i tid. Ett exempel är det täta Liedes- och Pajuojaområdet på cirka 25 kvadratkilometer på gränsen mellan Halsua, Kaustby och Veteli, som erbjuder utmärkta förutsättningar för elförädling. Den kapacitet som blir över från torv- och torvproduktion är för närvarande tillgänglig för förnybar energi, vilket är en stor fördel, eftersom den färdiga infrastrukturen inte skapar någon förlust av livsmiljöer med tanke på förordningen om återställande av skog.
Ett separat kapitel i vätgasens ekosystem är elöverföring. Det finns gott om sammankopplingskapacitet tillgänglig och mer kommer att finnas tillgänglig i framtiden när den nya Lakeus-ledningen mellan Jylkkä och sjön Alajärvi, som ägs av nätoperatören Fingrid, är klar 2027. Problemet på andra håll i Finland är att det inte finns någon sammankopplingskapacitet tillgänglig för elnätet, och utformningen och byggandet av en potentiell 400kv-ledning skulle skapa betydande naturskydd. Därför är den tillgängliga infrastrukturen i vår region unik i ett europeiskt perspektiv.
För företag som är belägna i det område som påverkas av vätgasekosystemet erbjuder vätgasekonomin ett utmärkt tillfälle att modernisera sin verksamhet. Till exempel har företag som är verksamma längs väg 13 mellan Karleby och Äänekoski varit mycket intresserade av möjligheten att ansluta sig till det vätgasnätverk som planeras av Gasgrid. Jukka Hillukkala, borgmästare i Toholamm, som är ordförande i Kaustinens delregionala råd, betonar också det stora antalet vätgaskonsumenter.
Metsä Fibres bioproduktbruk i Äänekoski producerar barr- och björkmassa som huvudprodukt för kartong, mjukpapper och tryckpapper samt specialprodukter. Foto: Metsä Fibre
Investeringarna i förnybar energi främjas också av en vändning i räntenivån, och statsminister Petteri Orpos (Samlingspartiet) regering vill locka stora hållbara investeringar till Finland. Regeringen förbereder för närvarande skattesubventioner för storskaliga energiprojekt på 50-150 miljoner euro och direkt stöd till strategiskt viktiga investeringsprojekt.
Är du intresserad av energipotentialen i vår region? Skicka ett meddelande till oss via den här länken så kontaktar vi dig.
Denna artikel är en del av en serie artiklar som publiceras av Semukas-projektet om produktionspotentialen för förnybar energi i Mellersta Österbotten och Sydösterbotten. Semukas-projektet syftar till att utveckla transnationellt samarbete, främja tillväxtorienterad och ny sysselsättningsskapande affärsverksamhet samt stärka affärs- och marknadskunnande i samband med den koldioxidneutrala ekonomin. Projektet finansieras av medlemskommunerna i regionerna Kaustby och Sydösterbotten, Witas, Karleby universitetscenter Chydenius och Mellersta Österbottens förbund.
